Så här gör du som student om du fått i uppgift att skriva kamratrespons i Canvas.
Arbeta med kamratrepons
Normalt är det enbart lärare som kan läsa och kommentera inlämnade arbeten. Om läraren aktiverar funktionen för kamratrespons kommer du att kunna läsa en eller flera kurskamraters arbete.
Att ge respons räknas i sådana fall som en del av uppgiften och du är alltså inte helt färdig förrän du gett respons till dem som du fått dig tilldelat.
Se vem du ska ge respons till
Vem som ska ge respons fördelas normalt efter sista inlämningsdag men det kan också fördelas senare. När det är dags för respons kommer du att se det på flera ställen, bland annat i sidomenyn inne i uppgiften.
Om du öppnar uppgiften ser du en lista till höger med namnen på dem du ska ge respons. Klicka på ett av namnen för att börja.
Observera att du själv måste ha lämnat in uppgiften innan du kan få tillgång till en kurskamrats text.
Att ge respons
Efter att du klickat på en kurskamrats namn kommer du till sidan för kamratrespons.
- Till vänster kan du ladda ned arbetet om du vill läsa det offline i lugn och ro.
- För att skriva direkt i kurskamratens text: Klicka på länken Visa feedback. Det finns markeringsverktyg du kan använda för att ge respons direkt i texten. Om det inte fungerar att kommentera i texten beror det på att läraren ställt in att ni ska ge respons anonymt.
- För att din respons ska markeras som färdig måste du också ge en övergripande kommentar. Ifall du laddat hem arbetet och kommenterat i det i till exempel Word kan du ladda upp den kommenterade filen här.
- I vissa fall kan uppgiften även innehålla en bedömningsmatris. Skulle det vara så måste du även öppna matrisen och markera din bedömning i den.
Vem kan se responsen?
Kamratrespons är personlig. Det innebär att du bara kan läsa den respons du själv gett till en kurskamrat. Om ni är flera som granskar samma arbete kan du inte läsa vad de övriga skrivit.
Givetvis kan du läsa all respons du själv har fått. Lärare i kursen kan läsa all respons och alla kommentarer som skrivs.
